Detta är den enda mycket dåliga bild jag har som är tagen från sjön mot Laxviksbryggan, som var Sveas sista förtöjningsplats.
|
Detta är den enda mycket dåliga bild jag har som är tagen från sjön mot Laxviksbryggan, som var Sveas sista förtöjningsplats. |
|
|
|
SVEA uppstickaren ....!
( Vissa uppgifter saxade ur Gösta Johannessons nya bok De vita båtarna 2 utgiven 2002 och delvis Robin Holmstedts uppgifter i Länspumpen 1980:4
Ångfartygsbolaget hade det bekymmersamt på 1920-talet och i 1925 års styrelseberättelse (8/3 1925) sammanfattar styrelsen orsakerna till den dåliga lönsamheten:
Orsakerna till trafikens tillbakagång äro flera. Den förnämsta orsaken till det sjunkande passagerarantalet är naturligtvis
den moderna biltrafiken varigenom de resande kommer snabbare fram än genom att använda ångbåtarna. Vad godstransporterna
beträffar äro ännu järnvägstaxorna så pass höga att vårt bolag
har svårt att konkurrera med de från Göteborg kanalvägen gående fartygen. Och vad Flora beträffar har hon en konkurrent i ett motordrivet fartyg vilket gör trenne turer i veckan mellan Östervallskog
via Töcksfors till Ed. Sjön Stora Lees stränder äro så glest befolkade att det icke torde vara möjligt att hålla tvenne båtar samtidigt på
den traden med ekonomiskt gott resultat.
Den båt som här omnämns och som var en elakartad konkurrent till Flora hette Svea och kaptenen - ägaren hette Magnus Fredriksson och var från Äng i Dals Ed. Maskinist var Algot Engberg (född 1895) bosatt i
Dals Ed. Besättningen i övrigt bestod av G. Sjöstedt, Oskar Molander och restauratrisen fru Borgelin, de tre
sistnämnda från Töcksfors. Den andra restauratrisen hette Helga Emanuelsson och var från Dals Ed. Svea var byggd i ek och furu vid Södra Garn. Hon var bara 16,4 m. lång och alltså avsevärt kortare än Ångfartygsbolagets båtar som alla låg i 20-metersklassen. Tre dagar i veckan avgick hon från Ed kl. 8 med anlöpande av mellanliggande bryggor vid flaggning och var enligt tidtabellen i Östervallskog kl. 19. Under mellandagarna gick hon i motsatt riktning, från Östervallskog till Ed. Uppgifter om maskinfabrikat saknar jag. Rederiet hette Fartygs AB Östen-Lee med Östervallskog som registrerad hemmahamn. 1939 köptes hon av Gustav Harald Gustavsson i Lennartsfors som lät bygga om henne till lastbåt men så flyttade Gustav med besättning till Göteborg och hon blev liggande vid Laxvik utan tillsyn och förföll.
Gustav Gustavsson var min morbror och Svea
stod snart på botten innanför en mosa och var där även en
utmärkt plats att meta abborre från. Oscar Persson köpte henne 1943 men hon var då i så dåligt skick att han inte brydde sig om att sätta henne i stånd. SVEA pumpades läns och efter en del arbete med att plocka bort maskin, mast, winsch, styrhytt och annat med skrotvärde bogserades hon ut och sänktes i Lelång på ett djupt ställe utanför Södra Viker i Lennartsfors.
Robin Holmstedts, som också skrivit om henne i Länspumpen, hittade inga uppgift om Svea för åren 1912-27
, men i en annons i en turisthandbok i Ed, som utgavs 1921, kan
man läsa att SVEA trafikerade Ed och Östervallskog över Stora Lee-Östenkanalen. Trots SVEAS ringa dimensioner red hon genom Stora Lees oroliga böljor under resans många timmar. Man tog emot gods och det fanns restauration ombord. Det är en gåta för mig hur en så liten båt kunde upprätthålla trafik, men naturligtvis gällde det endast sommartrafik. Det tycks inte ha förekommit något samarbete med Ångfartygs AB Bengtsfors - Nordmarken.
************************ Det finns mer egna kopplingar till Svea för när jag 1951 fick anställning på Eriksbergs Mek. Verkstad som filare så fick jag maskinisten Algot Engberg som min arbetskamrat. Jag visste ju inte då att jag skulle skriva om Svea på Internet för då skulle jag frågat mycket om livet ombord. Engberg berättade att man vid ett tillfälle fick varmgång i ett vevlager och att han då "fixade" detta genom att för hand tillverka ett av en björkvedsklamp. Det fungerade så att man, med reducerad fart kunde tas sig vidare till destinationsorten (Ed eller Töcksfors?) Algot och jag hade nästan lika anställningsnummer så det hände ofta att vi fick felaktigt utbetalt varandras ackord. Jag minns också en gång som Algot skulle begära ett ackord på planing av detaljer till hjälpmotorernas smörjoljepumpar. Han fick vad han begärde (ovanligt!) och efteråt sa han......... Hade jag vetat att det var så lätt att få ackord så skulle jag lagt på en 25-öring till. Algot hade också en son anställd på EMV. När han pratade om honom sa han...... Min son Tage fräsarbasen och det tyckte vi ungdomar var kul. Har haft kontakt med Tage för att höra om han hade någon bild av Svea i pappas fotoalbum men det trodde han inte. Tage berättade att han är född i Dals Ed 1917 och att familjen flyttade till Göteborg omkring 1920. Fick genom Eds kommun tipset att kontakta Roland Olsson i Dals Ed och han hade vänligheten att låta mej skanna de bilder som han har i sin samling. |
||
|
Boken om DALS ED, En bygd vid gränsen. Utgiven av Edstraktens Fornminnes och Hembygdsförening 1977 (andra upplagan) Den är på nästan 700 sidor och har c:a 400 namngivna subskribenter.
Dalslands Kanal i gamla vykort av Bengt Jägergren |
Åter till hemsidan UPPDATERAD 2003-05-11 21:57 BX
bror.nilsson@mbox200.swipnet.se
NUMBER OF VISITORS - ANTAL BESÖK sedan senaste uppdatering 2003-05-11 21:57
