|
|
|
|
|
Saugbruksforeninga med stora industrianläggningar i Tistedal och Halden har alltid utnyttjat kanalen som transportväg från egna skogar i Dalsland och Värmland till industrierna på norska sidan. Träkommersen mellan broderländerna har gamla anor. Det har under årens lopp funnits flera ideer och förslag med vattenförbindelser till Haldenvassdraget som skulle underlätta och göra transporterna till industrierna bekvämare, men som aldrig förverkligats. I Otteid på den norska sidan i norra delen av Stora Lee fanns en träränna där timret flottades in i det norska sjösystemet, ner genom Brekke kanal och till Tistedal. Därifrån gick stockarna med linbana till föreningens pappersbruk i Halden, kallat Kaken. Ofta bogserades timmer eller mosor med egna norska bogserbåtar från Silensjöarna via Gustavsfors och Lelång till Lennartsfors och vidare på Foxen-Stora Lee till Otteid. En del transporterades även till Dals Ed för vidare transport på järnväg till Halden. Även svenskägda bogserbåtar gick i uppdrag för föreningen. Hjulångaren Stora Lee (byggd i Lennartsfors 1861) gick en tid i bogseringsuppdrag för Saugbruksforeninga. Passagerarebåten Laxen(1868) försvann till Norge och blev ångtrålare. Även Kollsbo (1872) hamnade i Skien.
Lite om Alster. . Hon var byggd 1911 vid C. J. Wennbergs mek. verkstad i Karlstad för Alsters Bruk och Valskvarn, ligger ca en mil öster om Karlstad. Hennes dimensioner var: längd 15,60 m, bredd 3,50 m och djup 1,70 m. Uppgifter om ångmaskin och panna är okända. Hennes första tid var som pråmbogserare mellan Alsters Bruks lastageplats och Karlstad hamn. Hon var till en början svartmålad i skrovet. Alster var troligen i brukets ägo fram till 1941 eftersom jag inte hittat henne i slussjournalerna för Dalslands kanal tidigare.
Henry Mossberg i Dals Ed köpte henne år 1941 när hon låg upplagd vid Bohus varv. Maskinen och pannan var då redan urtagna. Henry flyttade Alster till Gustavsfors varv och ångmaskinen och pannan från den uttjänta Ejdern (1878 Motala) flyttades över till Alster. Ångmaskinen utvecklade 50 hk och var tillverkad år 1890 vid Bassholmens Mek. Verkstad.
Hennes nya uppgift blev som timmerbogserare på Stora Lee, Lelång och Silensjöarna under 1941-42. År 1943 gick hon ofta till Byälven, Glafsfjorden och Vänern för Jacobssons Industrier och Billeruds AB. På höstarna återvände hon till Stora Lee för Saugbrugsforeninga. Hon gick där fram till år 1955 då hon såldes för 20 000:- till Haldenvassdraget. Hon blev norsk först då. Henry fick en ersättare i Nore (1905 Torskog). Alsters nya ägare var Haldenvassdragets flottningsförening i Halden. Hon transporterades över landet från Gjösbu på norska sidan till Öymarksjön och hennes nya hemmavatten. Hon byggdes om och döptes om till Ragnvald Bödtker. Hon fick samma uppgifter som på Dalslands kanal. 1964 beslöt föreningen att motorisera Melte Meng. Ragnvald Bödtker blev då obehövlig för Föreningen. Länsman Gudbrand Mellbye i Aremark upptäckte henne då hon låg sysslolös i Tistedal och köpte henne. Hon blev nu fritidsbåt och Mellbyes gamla barndomsdröm gick i uppfyllelse. Bogseraren har fått behålla sitt ursprungliga skick och är en kulturprydnad för hela sjön med ångmaskinen i behåll. Enligt ägaren gick hon tio gånger med ångbåtsturer på Haldenvassdraget i sommar. Nye ägaren döpte om henne till Ara efter ett gamma1t namn på Aremarksjön. För skogsavverkningen och sågverksindustin var Stora Lees båttrafik, då främst bogseringen, av allra största betydelse och Saugbrugsforeninga utnyttjade den under årtionden. Föreningen hade ägareintressen i Strands sågverk och några till. Föreningen hade då de egna bogserbåtarna till förfogande för detta ända mål. Alster, Lelång och Oteid var de mest kända inslagen på Stora Lee, Foxen, Lelång och Silensjöarna under många år. Där fanns också de två mindre
bogserarna Trygg och Strix som var stationerade i Töcksfors. De andra låg mest i Dals Ed eller Strand och Nössemark.
|
NUMBER OF VISITORS - ANTAL BESÖK sedan senaste uppdatering 2009-01-29 22:54
